Det finns så mycket att lära om hästarnas kroppar, ja även om våra egna.

Ju mer jag lär mig desto fler frågor dyker upp. Så otroligt intressant.

Snart klar med Hästterapeut utbildningen och påbörjat kinesiotejputbildningen och vänta på den om fascia med spänning. Men finns även så mycket intressant att läsa och lära sig vid sidan av utbildningarna. Och just nu är jag inne i en fas då jag är mottaglig för nya kunskaper.

Ska bli så fantastiskt roligt att få följa fler hästar och deras människor i både pre- och rehab framöver.

Och STORT tack till de som låtit mig öva på deras hästar under utbildningen.

Jag använder mig gärna av miljöträningen i mitt arbete med hästar och deras människor. Många tänker att ¨ det handlar ju bara om att få hästen att gå på en presenning¨ , men det är mer komplext än så enligt mig.

Grundtanken med miljöträning är att ju mer konstiga saker hästarna utsätts för under trygga förhållanden, desto mer lär de sig att saker kan vara konstiga utan att nödvändigtvis vara farliga.
”Man kan i alla fall undersöka innan man flyr”
Fly är ju potentiellt slöseri med värdefull energi.

Hästars överlevnad kan hänga på att energin sparas till den stunden då den verkligen behövs, när någonting faktiskt försöker äta upp dem. Eller när de behöver försvara sig emot andra hästar, hingsten som ska jaga bort konkurrenter och så vidare.

Relationen mellan hästen och dess människa blir tydlig under träning med lite läskiga hinder och eventuella kommunikationsproblem blir synliga. Vad som kan behöva tränas på eller saker i miljön som behöver förändras eller andra saker som dyker upp.

Försöker hästen fly fältet och sin ägare eller söker den trygghet bakom människan eller helst i dess famn?
Precis som med par terapi så är det bästa att ta reda på partnerns åsikter och reaktioner på olika saker innan det uppstår större problem.

Om hästarna blir rädda för något av hindren, eller finner det obehagligt, får vi möjligheten att:
1. Se hur hästen reagerar, lära oss känna igen tecken och se hur stora reaktioner det ligger under ytan. Perfekt med till exempel en ny häst.
Utifrån det kan vi skapa en angreppsplan, hur ska vi gå vidare med träningen och hur kan vi hantera reaktionerna när/om de kommer.
2. Lära hästen att hantera rädslan/obehaget på ett sätt som är acceptabelt för oss, till exempel utan att situationen blir farlig för de inblandade.
Det vi vill är att hästen ska minnas den träningen nästa gång den hamnar i en situation som skrämmer eller ger den obehag. Och på så vis göra även den situationen mindre farlig. Och sen nästa och nästa….
3. Bygga upp hästarnas självförtroende genom att klara av att ta sig igenom läskiga/obehagliga situationer på egen hand.
4. Bygga människans självförtroende genom att med lugn och tålamod klara av olika situationer.

På så vis bygga på en tillitsfull och stabil relation.

Om hästen inte reagerar på någonting, ja då har vi kanske andra saker vi behöver arbeta med. Om man inte är nöjd med det läget.

Under fliken aktiviteter på min hemsida hittar du information om när miljöträningen anordnas och vad det kostar att delta.

Hoppas vi ses //Eva-Lena

Häromdagen släppte vi informationen om att vi planerar om vår verksamhet lite.

Erbjuds inte längre ridning i grupper på våra hästar, utan enbart privatlektioner.

Framtida kurser, clinics etcetera kommer främst vända sig till de med egen häst.

Ni som känner mig vet att min fysik inte är den bästa och jag har fått inse att jag inte kommer orka att ha så många hästar längre så därav dessa förändringar.

Men jag vägrar ge upp helt och ser fram emot att få arbeta med er och era hästar i framtiden. //Eva-Lena

Blev ingen kurs denna gången på grund av corona med mera, kommer bli av längre fram.

Så länge fortsätter jag med valda bitar ur min framtida (?) bok Hästens Bok. Idag är ämnet anatomi och fysiologi.

För att kunna ge hästen rätt skötsel, träning och förebygga god hälsa och välbefinnande så är kunskap om deras kroppsfunktioner viktig. Anatomi är läran om kroppens uppbyggnad, form och utveckling. Fysiologi är läran om kroppsfunktionerna.

Exteriören säger mycket om hästens olika förmågor och även om eventuella genomgångna sjukdomar. Den kan vara avgörande för val av individ vid köp eller avel, då olika kroppsformer passar till olika sorters arbete.

Kroppsbyggnaden varierar mellan raser, åldrar, kön, hull och träningsgrad. En korrekt byggd häst är av naturen välbalanserad och kan prestera bättre. Symmetri är A och O. Raka ben, bra hovar, en stark rygg och jämna rörelser är den bästa grunden.

Hud

Hudens uppgift är, förutom att kamouflera den vilda hästen, att skydda kroppen mot slag, stötar, kyla, värme, vatten och solljus.

Den deltar även i regleringen av hästens kroppstemperatur och vätskebalans och i bildandet av D-vitamin. Man brukar säga att kroppens största organ är huden och precis som med alla andra inre organ så är hudens funktioner livsavgörande för hästen.

Hästens värmereglering

Hästar är ett ¨homeotermt¨ djur, det vill säga att de håller en jämn innertemperatur oberoende av den yttre temperaturen. Normal hästtemperatur ligger mellan 37,2 – 38,2 grader och varierar mellan individer. Föl har ofta en högre temperatur då deras ämnesomsättning är högre.

Då de vilda hästarna mer eller mindre är i ständig rörelse så är underskott av värme sällan ett problem utan värme är ett större problem, men hästar är väl anpassade för att bibehålla sin inre temperatur. De producerar även i regel mer värme än vad de behöver och behöver istället göra sig av med överskottsvärme, något vi människor kan försvåra genom att på grund av att vi fryser så sätter vi på hästen ett täcke.

Hästarnas värmereglering sker delvis i huden, dess tjocklek i sig utgör ett isolerande lager och pälsen skiftas två gånger om året för att anpassas till rådande temperaturer.

Dessutom så finns det små muskeltrådar vid pälsens hårkanaler som gör att hårstråna kan ställa sig, lägga sig och vrida sig och på så vis varieras pälsens tjocklek. Detta påverkar även hur mycket luftströmmar som når huden.

Utöver detta kan även artärerna i huden utvidga eller dra ihop sig och på så vis reglera hur mycket av blodet som når de yttre hudlagren. På så vis kan hästen hålla blodet varmt eller kyla ner det vid varmt klimat eller ansträngning.

Hästar reglerar även sin kroppstemperatur genom andningen, äta mer eller mindre, röra sig mer eller mindre och söka skugga eller skydd. De kan även rulla sig i lera för att få extra isolering emot värme.

Tempen tas ofta rektalt och beroende på tid på dygnet, foderintag och den individuella ämnesomsättningen så kan den rektala temperaturen variera ännu mer än den verkliga temperaturen så att veta normalvärdet för varje individ är viktigt. Det finns hästar som har 36,5 grader i normal rektaltemperatur, den kan även variera med någon halv grad över dygnet, går till exempel upp efter utfodring. Så mätning bör ske vid liknande tid varje gång.

Rörelseapparaten

Ett begrepp som summerar de delar av hästens kropp som den använder för att kunna röra sig. Alltså skelettet, lederna, musklerna och delar av nervsystemet.

Skelettet

Hästens skelett består av över 200 ben uppbyggda av fosfat, kalcium och mineraler. Olika utseende beror på ras och kön, till exempel så har hingstar i regel ett grövre skelett än ston och kallblod grövre än de övriga raserna.

Skelettets uppgifter är att:

• Hålla uppe kroppen
• Förvara kalcium och fosfor
• Skydda de inre organen
• Bilda röda och vita blodkroppar i märgen

Benen är elastiska för att kunna ge efter lite när hästen rör sig. De anpassar sig även efter träningen, dock inte lika fort som musklerna, vilket vid överträning kan leda till benhinneinflammationer och överben (benhinna som omvandlas till ben). Därav är det viktigt att inte träna en ung eller otränad individ för mycket och för snabbt utan först bygga upp hästens muskulatur i lugn takt.

Skelettet skiljer sig från ett ungt till ett gammalt djur på så sätt att broskskelettet, som de har som unga, förbenas undan för undan ända fram till vuxen ålder. Vilket gör att en äldre häst lättare får benbrott än en ung, medan en ung häst är känsligare för slitage än äldre. Vid brist på kalcium och mineraler i fodret kan hästen ta dessa från skelettet, som då försvagas.

Leder

Lederna finns för att hästen ska kunna röra sig, vid varje punkt där två eller flera skelettben möts finns en led. Brosket i leden ger en elastisk belastningsyta som ger stötdämpning. Ledvätskan förser brosket med näring och försvarar leden mot inflammationer och har även en viss smörjande effekt.

Musklerna och senorna kring lederna är också av stor betydelse för ledens rörelseförmåga.

Regelbunden rörelse är ett måste för att lederna ska fungera optimalt och vid uppstallning är det därför mycket viktigt att hästar tillåts att kontinuerligt röra på sig utan extra påfrestningar, det vill säga en ryttare eller vagn eller liknande. En häst som står stilla mycket av egen vilja, till exempel en äldre häst, bör promeneras med jämna mellanrum om den inte rör på sig i hagen. Ett alternativ är att ha den på lösdrift med avstånd mellan vatten, skydd och maten så att hästarna måste promenera.

Muskler

Musklerna utgör ca 60% av hästens kroppsvikt och ger rörelse, styrka och skydd åt de inre organen.

Musklerna är de som ser till att vi har rörelseförmåga.

Det finns tre olika slags muskler, skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. Sistnämnda finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören och så vidare. Det finns även så kallade ¨twitch-muskler¨ som sitter precis under huden och kan skapa hudryckningar.

En muskel arbetar aldrig ensam utan samarbetar med flera andra och deras form och storlek varierar mycket. En muskels styrka bestäms inte nödvändigtvis utav dess storlek utan även av andra faktorer som tvärsnittsyta och var fästen är lokaliserade. Styrkan kunde i vissa fall vara större, men skulle då påverka snabbhet och smidighet.

Musklerna i samband med rörelseapparaten är skelettmuskulaturen, vilka är cirka 600 stycken, som samarbetar på ett invecklat sätt när hästen rör sig.

Nervsystemet

Ett biologiskt signalsystem som koordinerar kroppsfunktionerna med hjälp av elektrokemiska impulser. Nervsystemets sensoriska funktion känner av ¨retningar¨ och reagerar på dem. Det styr även över musklernas och körtlarnas reaktioner, så kallat motoriska funktioner.

Man skiljer på det perifera och det centrala nervsystemet eller viljestyrda och icke viljestyrda nervfunktioner. De motoriska systemen som går till skelettmusklerna är viljestyrda. Till centrala nervsystemet hör stor- och lillhjärnan, ryggmärgen och näthinnan.

Smakprov på delar ur detta kapitlet. Här finns hur mycket som helst att lära sig och studera om man verkligen vill förstå hur hästen fungerar.

Man är aldrig färdiglärd

Då det strax är dags för min föreläsning om hästens beteende, den 22 mars,

Läs mer om den på vår hemsida: https://www.angarnasranch.se/%C3%A4ngarnas%20ranch-11/f%C3%B6rel%C3%A4sningar.html

så tänkte jag nu dela med mig lite om vad jag har skrivit om ämnet i min bok.

Hästens beteende

Trots att mycket har hänt med hästarnas utseenden sedan de domesticerades så har de i stort sett kvar alla sina ursprungliga beteenden och instinkter. Något som är viktigt att komma ihåg när man umgås med hästar. Deras beteende verkar inte alltid helt logiskt för oss men allt de gör är logiskt för dem. Det grundar sig i deras instinkter, ett arv från deras förfäder, vilket fått hästen att överleva alla dessa miljoner år.

Det finns flera faktorer som avgör hur eller om hästen reagerar på olika saker och att lära sig hur hästens biologiska arv påverkad dess vardag är grunden till att kunna ge den ett så naturligt liv som möjligt i en, för dem, onaturlig miljö.

Det vilda arvet i tamhästens beteende

Betesdjur, som hästar, lever i en ständig risk att bli angripna av rovdjur, men ändå håller vissa arter ihop i flockar som är lättare att upptäcka.

Det finns antagligen flertalet olika anledningar till varför vissa djur väljer det ena eller det andra, men grundliggande tros vara miljön de lever i. Stäppdjur, som hästen, lever i flockar för att det ger en ökad säkerhet på så vis att det är flera som vaktar för rovdjur och sannolikheten att bli tagen minskar drastiskt ju fler flockmedlemmar det är. Det är även enklare att försvara sig om man är flera och situationen kräver det. Medan skogslevande djur har enklare att komma undan rovdjur på egen hand bland vegetationen.

En nackdel med att leva i stora hjordar, utöver att man är enklare att upptäcka, är att maten snabbare tar slut och hjorden måste därför röra sig över stora områden för att överleva.

Här har vi de tre grunderna till hästens beteende och anledningarna till att de reagerar som de gör i olika situationer. 1. De är flockdjur 2. De är stäppdjur och 3. De är bytesdjur.

Genom att studera hästar i det vilda har forskare lärt sig mycket om hur de beter sig emot varandra och mot omvärlden. Våra tama hästar har precis samma språk som vildhästarna, även om de genom årtusenden av umgänge med människor har förändrats lite så är det marginellt. Exempelvis så krävs det lite starkare skrämsel eller hot för att tamhästen ska fly.

Många saker går att anpassa på våra tamhästar, till exempel till vårt kroppsspråk och förhållningssätt till hästen. Men även i våra dagliga stallrutiner såsom utfodring, uppstallning, hagvistelser och så vidare.

Hästens språk

För att lära känna din häst och få en bra relation till den så bör du lära dig dess språk. Tänk på att även hästar är individer, bara för att du kan en hästs språk betyder inte det att du kan allas. Men man kan studera och lära sig de allmänna riktlinjerna i hästarnas språk för att underlätta alla möten med hästar.

Vi människor kommunicerar omedvetet med hästarna genom våra olika dofter och vårt kroppsspråk, de läser av våra minsta rörelser och tolkar dem på olika sätt, även detta individberoende.

Hästar kommunicera huvudsakligen med kroppsliga och taktila (beröring) signaler men de använder även läten. Exempelvis är skrin vanliga tecken på upphetsning eller aggression. Eller som när ett sto ¨kuttrar¨ uppmuntrande till sitt föl, vilket kallas för muller. Som hästarna också ofta låter när vi är på gång med maten, det är en vänskaplig signal som tyder på välbefinnande. De kan också gnägga mycket högt när de anser att vi är sena med maten.

Hästar känner igen varandras gnäggningar och det är ett sätt att kommunicera på längre avstånd, vilket man ofta kan uppleva när man rider iväg med en häst och lämnar en eller flera hemma.

Frustningar och fnysningar används även de som ljudsignaler, en frustning under arbetet tros höra samman med när hästen börjar bli uppvärmd och spänner av. Medan en fnysning oftast hörs i samband med en häst som upptäckt något potentiellt hot. Hingstar kan även använda sig av fnysningar när de slåss, i samband med att de blåser upp sig och visar sig stora.

Öronen säger mycket om hästens uppmärksamhet, både hur mycket den ger och var det de uppmärksammar befinner sig. Ofta får man höra att öron framåt betyder glad häst och öron bakåt betyder arg häst, men riktigt så enkelt är det inte. Bakåt kan betyda allt ifrån arg till avslappnad eller lyssnar bakåt, till exempel lyssnar på sin ryttare. Framåt kan betyda glad, uppmärksam eller rent av rädd. Det går inte att avgöra på enbart öronens position.

Hästars kommunikation kombineras alla olika signaler, taktila-, ljud-, doft- och kroppssignaler, för att förmedla ett budskap eller en känsla. Det är en helhet att se till och man kan inte avgöra på enbart en del av budskapet.

De använder sig även av mycket små signaler som kan vara svåra för oss människor att uppfatta, så som en rynkad överläpp, vidgade näsborrar eller ryckningar i käkmuskulaturen.

Kombinationer av ansiktsuttryck och kroppshållning kan säga oss mycket, även om vi inte alltid kan uppfatta de små signalerna. Men genom att vara observanta och anpassa vårt eget kroppsspråk för att likna deras kan vi kan börja lära oss att kommunicera på ett sätt som är mer begripligt för hästen.

Hästmannaskap ”Horsemanship”

Kommunikation mellan häst och människa och förståelse för hästen som biologisk varelse. Att leva och arbeta med hästar utan att överföra mänskliga känslor till hästens beteende, handlar i stort om att kunna sätta sig in i hästens situation och tankesätt.

Med gott hästmannaskap ser man till hästens välbefinnande i första hand, man lär sig att förstå hästens beteende och man låter säkerhetstänkandet genomsyra all hantering och umgänge med hästarna. Låt ledarskapet bli en del av din egen personlighet som en god ledare.

Del 1 i Hästens bok handlar om Hästens historia.

Ett kapitel som ständigt är under förändring allt eftersom att ny forskning görs. Försöker att hålla mig uppdaterad, men alltid missar jag någonting. Så detta kapitel är baserat på den publicerade forskningen som jag hittills har läst.

Så har du läst forskning som kan vara av intresse för detta kapitlet så dela de gärna till mig 🙂

Hästens Historia

Hästdjuren härstammar från så kallade Condylater som är förfäderna till alla jordens hovdjur och hästen historia börjar för cirka sextio miljoner år sedan.

Fossilen från den första troliga förfadern till dagens häst hittades 1867 i Nordamerika av O.C. Marsh, professor i paleontologi vid Yale university.

Den kallades för Eohippus (egentligen heter den Hyracotherium), eller även kallad ¨Gryningshästen¨,och var ungefär 20 – 35 centimeter i mankhöjd, liknade rådjur och hade fem tår på varje fot istället för en. De var lövätare och hade enkla tänder. De var troligen ljust gråbruna med ljusare fläckar och de levde i tropiska skogar. De flesta fynd är från nuvarande New Mexico och Wyoming i USA.

Därefter följer ett flertal olika hästdjur som det forskas flitigt om och därav skriver jag inte så mycket mer om dem i nuläget, med förhoppning att få återkomma.

Det har funnits cirka 50 olika arter av hästdjur (Equidae) sedan Eohippus, men merparten är utdöda och efter senaste istiden för cirka 12 – 15 000 år sedan så finns det enbart sex olika arter kvar. Häst, Tamåsna, Asiatisk åsna, Grevysebra, Stäppsebra och Bergsebra.

Equus Caballus, den moderna hästen, utvecklades för cirka en miljon år sedan i Amerika. Den spred sig till Asien och Europa över de dåvarande landförbindelserna. Men när inlandsisen smälte för cirka 10 000 år sedan försvann landsförbindelserna och av någon ännu oförklarlig anledning dog hästen ut på den amerikanska kontinenten och kom tillbaka först när Amerika upptäcktes av Européerna. När den senaste istiden försvann för cirka 10 000 år sedan förändrades södra Europa och blev varmare och skogigare varpå de vilda hästarna försvann även därifrån men stäpperna i nordost behöll sina hästar.

Under denna tid existerade fem primitiva huvudtyper av hästen:

Skogshästen (Equus Caballus Silvaticus eller E.C. Germanicus), en häst på cirka 155 centimeter i mankhöjd som levde i skogarna i norra Europa innan istiden. Den hade tjocka ben, grov päls och massiva breda hovar och är stamfadern bakom dagens kallblodsraser.

Tarpanen (Equus Caballus Gmelimi Antonius), ponnytyp som levde i Östeuropa. Den var den som överlevde längst, bortsett från Przewalskihästen. Sista Tarpanen dog 1880 men det finns en rekonstruerad hjord i Polen framavlade på de starkaste ättlingarna Konik och Huculponny.

Tundrahästen, väldigt lite forskning finns om denna primitiva häst då väldigt få nu levande raser härstammar från denna, den enda helt kända är Yakutponnyn i Sibirien.

Przewalskijs häst (Equus Caballus Przewalskii Przewalskii eller Equus Ferus Przewalskii), även kallad Asiatiska- och Mongoliska vildhästen eller Taki som den heter i Mongoliet. Den enda idag levande av de primitiva förfäderna. Upptäcktes enligt sägnerna i slutet av 1800-talet av den ryske generalen Nikolaj Przjevalskij, men de finns dokumenterade sedan 1400-talet. Ursprungligen har de levt i slättlandskap i Asien, då främst Mongoliet.

Under 1889 samlades några hästar ihop för forskningssyften och fördes till Ryssland. 1960 dog den vilda stammen helt ut och de nu levande exemplaren härstammar alla från de som avlades fram i fångenskap. Största stammen finns idag i Ukraina och ett par lyckade utplanteringar har skett i Hustai nationalpark sedan början på 90-talet. Det finns idag knappt 2000 exemplar och av dem enbart några få hundra i vilt tillstånd.

Tatariska ponnyn eller asiatiska ponnyn, en version av Przewalskin som fördes till Skandinavien av vandringsfolk från östra Asien. En liten stark ponny som är stamfader till många av våra skandinaviska raser, men troligen främst till Fjordhästen.

Dessa fem utvecklades olika beroende på vilken sorts miljö de levde i och för 6 000 år sedan hade fyra nya huvudtyper utvecklats, två ponnytyper och två hästtyper.

Ponnytyp 1 utvecklades i norra Europa och spreds sedan till både Sibirien och Alaska, som på den tiden satt ihop med Asien. Den blev köldtålig och stark då den levde i krävande omgivningar, cirka 122 – 127 centimeter i mankhöjd och brun.

Den är förfadern till den keltiska ponnyn som i sin tur är förfader till exempelvis Shetlandsponnyn, Exmoorponnyn och Gotlandsrusset. Från denna ponnytyp härstammar troligen även Dölehästen, Islandshästen och Camarguehästen för att nämna några.

Ponnytyp 2 var större, cirka 145 centimeter, starkare och hade ett tyngre huvud än nummer ett. Liknade Przewalskin och var tålig emot både köld och torka. Den levde i norra Eurasien och är förfadern till de mongoliska och tibetanska ponnyerna, samt fjording och skotsk hihgland ponny.

Hästtyp 1 levde i centrala Asien. Den var lång och smal, hade lång hals och långa öron. Cirka 150 – 155 centimeter i mankhöjd och var en ökenhäst. Den levde i centrala Asien upp till Spannien. Förfader till de spanska hästarna och flera varmblodshästar bland annat Achal-Tekinerna.

Hästtyp 2 utvecklades i västra Asien, den var liten men klassas som häst på grund av sina smäckra drag. Den levde i öknen och var snabbare och hade längre svans och en konkav nosprofil. Känns det igen? Japp förfadern till det Arabiska Fullblodet, men även till Kaspisk häst.

Den stora förändringen i hästens evolution skedde för cirka 20 miljoner år sedan, under den geologiska epoken Miocen. På grund av klimatförändringar skiftade skogsland till stäpplandskap och djuren var tvungna att anpassa sig till att kunna leva på gräs. Vilket är mer näringsfattigt och hårdsmält föda än vad de levt på tidigare. Evolutionen av hästens tänder och mag-tarmfunktioner är det som gör att de fortfarande finns hästdjur idag.

Nyare forskning visar att hästen tämjdes redan för 5700 år sedan i Krasnyi Yar i Kazakstan av de så kallade Botiafolket. De härstammade från ett nomadfolk och levde på att jaga stäppdjur, varav bland andra vildhästar. Men sedan ändrades deras livsstil och de blev bofasta och skapade stora städer där spår efter stora inhägnader hittats. Stora mängder skelett efter hästar har hittats, där vissa bär spår efter betsel. Forskarna har även hittat att botaniernas krukor innehåller hästmjölk.

Men även om denna platsen håller de äldsta spåren av tamhästar så anser forskarna att botaifolket kom västerifrån och kan ha haft traditionen, möjligen även hästarna, med sig.

I tuffa bergsomgivningar användes hästen som riddjur för lättare och snabbare framkomst. Stridshästarna var en avgörande part av många strider, både som dragare av stridsvagnar och riddjur.

När jordbruket utvecklades kunde människan börja fodra hästen och det tillsammans med selektiv avel resulterade i större och starkare hästar. De användes då främst till transport och jordbruk, men även till tävlingar som ägde rum i det romerska imperiet och i det antika Grekland.

Att äga en häst betydde rörlighet och med hästens hjälp kunde civilisationer expandera och ibland blev de även starten till nya samhällen.

När hästen väl var tämjd spred sig kunskapen snabbt och under 3 000 f. Kr återinfördes hästar till områden där den var utdöd, som Turkiet, Frankrike och södra Tyskland. 500 år senare fanns de i Mellanöstern. Och efter ytterligare 500 år användes de till strid och de folk som kunde hålla hästar gynnades enormt.

I Sverige är de första hittade spåren efter hästar från 2700 f. Kr, små kraftiga ponnyer som senare, under järnåldern och vikingatiden, korsades med större raser från södra Europa.

Hästen har spelat stor roll för utvecklingen av Sverige, främst inom jordbruket men även till långfärdsresor och packdjur till och från marknader.

Under 1800-talets andra hälft ökade antalet arbetshästar i jordbruket och på 1890-talet fanns det cirka 500 000 hästar i svenskt jordbruk. Här började även de tyngre kallblodshästarna att importeras.

Ordet ¨hästras¨ dök upp först på 1700-talet men avel, alltså selektiv parning, har troligen pågått så länge hästen har varit i människans tjänst.

Presentation av min ena bok, Hästens bok heter den helt enkelt, än så länge.

Tanken är att denna bok ska handla om allt som jag anser är viktigt i vår hästhållning. Förutom själva träningen av hästen, för det får en egen bok.

Den är under ständig utveckling denna boken och jag är aldrig helt nöjd. Finns så mycket att lära sig och kommer hela tiden ny forskning att ta ställning till, så jag misstänker att den aldrig kommer bli klar, ha ha.

Men jag kan ju dela med mig av de delar som jag ändå känner mig nöjd med, små smakprov av det som kanske en gång blir slutresultatet.

Så… vi börjar från början med en del ur introt till Hästens Bok;

Hästar är underbara djur som, om man behandlar dem väl, kan bli ens bästa vänner. Men det är mycket som är viktigt att veta för att kunna ge hästen en så naturlig miljö som möjligt, vilket borde vara alla hästägares strävan.

Man blir aldrig färdigutbildad och att hela tiden uppdatera sina kunskaper är en mycket stor del i att vara en god hästmänniska. Man bör vara öppen för andras åsikter och alltid vara villig att dela med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter.

Att förstå sig på hästens biologiska arv är A och O i all hantering och umgänge med dessa magnifika djur. Därför är denna bok i första hand tillägnad hästens vardagsliv och inte dess träning. Jag skriver för att utbilda och hjälpa och för att bidra till att världens hästar får ett så bra liv som möjligt.

Något som ständigt förändras i denna boken, i takt med att innehåller utvecklas, är innehållsförteckningen… Än så länge så är kapitlen som följer;

Innehållsförteckning

• Hästens historia
• Hästens beteende
  • Det vilda arvet i tamhästens beteende
  • Beteendestörningar och olater
  • Hästens språk
• Hästmannaskap/Horsemanship
• Anatomi och fysiologi
  • Exteriör
  • Hovar
  • Hud
  • Rörelseapparaten
  • Rygg
  • Andning och blodomlopp
  • Sinnen och signaler
• Hästens fysiska hälsa och sjukvård
  • Normalvärden
  • Stallapotek
  • Visitation
  • Tandvård
  • Avmaskning
  • Vaccinationer
  • Bandagering
  • Första hjälpen, vad gör man?
  • Hovarnas sjukdomar och skador
  • Mag- och tarmsjukdomar
  • Smitta och smittspridning
• Foder
  • Fodermedel
  • Vatten
  • Näringsämnen, vitaminer och mineraler
  • Mögel och foderjäst
  • Foderstater och näringsbehov
  • Fodersmältning
• Avel
  • Avvänjning
• Hästens hem och arbetsplats
  • Stallet
  • Lösdrift
  • Hagen
• Lagar och föreskrifter
• Referenser

Jag tänkte försöka dela med mig av godbitar från de olika kapitlen. Och på så vis även förhoppningsvis komma framåt med själva boken.

Hoppas ni kommer uppskatta det jag delar med mig av. Och som alltid tar jag gärna emot er kritik eller om ni bara har tips och idéer som kan hjälpa mig.

Nytt år och nya möjligheter!

Ska försöka vara lite mer aktiv med mitt skrivande tänkte jag.

Något som inte så många vet är att jag skriver på en egen hästbok, eller egentligen två. Pratar inte så mycket om det för tror inte riktigt på att jag någonsin ska bli klar….

Men tänkte att här på bloggen är ju en bra plats att dela med mig lite av allt jag skriver på. Både för boken men också för alla olika kurser och föredrag jag håller i under åren.

Så nyårslöftet är helt enkelt att dela med mig mer. Påminn mig gärna!